LVU (lag om vård av unga)

Lagen om vård av unga (LVU) är en svensk lag som reglerar möjligheten att tvångsvårda ungdomar under 18 år som lider av sociala problem eller beteendeproblem som gör att de riskerar att skada sig själva eller andra. LVU är en viktig lag inom juridiken eftersom den reglerar när och hur tvångsvård av unga personer får användas.

LVU tillämpas när socialnämnden bedömer att en ung person är i behov av vård och det är inte möjligt att ge tillräcklig vård i hemmet eller på annat lämpligt sätt. En ung person kan också tvångsvårdas enligt LVU om denne begår brott och vård bedöms vara nödvändig för att förebygga ytterligare brottslig verksamhet.

För att en ung person ska kunna tvångsvårdas enligt LVU krävs ett beslut från en domstol. Domstolen ska grundas sitt beslut på en utredning av den ungas sociala situation och beteendeproblem, samt på en bedömning av den ungas behov av vård och om vårdbehovet är sådant att tvångsvård är motiverat.

En ung person som tvångsvårdas enligt LVU har rätt till en advokat som företräder denne under tvångsvården. Advokaten ska övervaka att tvångsvården sker enligt lagens bestämmelser och att den ungas rättigheter respekteras.

En tvångsvårdad ung person har också rätt att överklaga beslutet om tvångsvård till högsta domstolen. Högsta domstolen prövar då om tvångsvården är laglig och om det finns skäl att häva den. En tvångsvårdad ung person har också rätt att få sin tvångsvård prövad regelbundet.

Sammanfattningsvis är LVU en viktig lag inom juridiken som reglerar möjligheten att tvångsvårda unga personer som lider av sociala problem eller beteendeproblem som gör att de riskerar att skada sig själva eller andra. Lagen syftar till att skydda samhällets och enskilda personers rättigheter samtidigt som den möjliggör nödvändig vård för unga personer som är i behov av det.